Johan Ekeblad, som levde mellan 1629 och 1697, är en av våra allra yppersta brevskrivare. Han var lärd och språkkunnig men det tynger inte hans brev, som har omedelbarhetens charm och humorns grundton. Från sin position som hovman hos drottning Kristina och senare Hedvig Eleonora rapporterade han med stor regelbundenhet till sin bror Claes och sin far Christoffer, som vanligen uppehöll sig på fädernegården Stola i närheten av Läckö (breven till Claes finns nu i modern stavning i Svenska Akademiens klassikerserie). I rapporterna blandas stort och smått: tankar om livet med snabba intryck, historiska tilldragelser med kärleksbekymmer, avrättningar med vanliga slagsmål, jakthistorier med penningbrist. Inte sällan ackompanjeras detta av litterära citat och allusioner. Och ett genomgående drag är en längtan till det obundna livet på landet. Tiden och tidsandan har i honom en storartad förmedlare till vår dagars läsare.