En essä om den romantiska lyriken och den existentiella katastrof som hotar mänskligheten i tidsåldern antropocen. Genom poeter som Joseph von Eichendorff, Percy Bysshe Shelley och William Wordsworth utforskas vad det betyder att förnimma och ­erfara. Poesin bär med sig en kunskap och en etik, den talar om världen och den talar om oss. I katastrofala tider blir konsten en vägvisare och lisa.