Detta är Folke T. Olofssons femte diktsamling. Han har hyllats för sin poesi och fortsätter att beröra. Vemodet möter hoppet. Domedagen möts med kärlek.

Ur den tvåhundrafyrtionde dikten:

Vaddrullar över de ohöstade
sensommarfälten.

Vita moln mellan rutor
och innanfönster.

Genom dubbla glas
ser jag in i rum efter rum
lika fjärran som molnrullarna.

De sorgkantade urklippen
om gamle konungens död.
Jag vet år och dag.

Som om det skulle angå
en som just fyllt sju.

Ändå var vi ledsna
utan att förstå varför.

Läs mer på www.fripress.se