Olof Wexionius (1656-1690) hör till våra allra första barockpoeter. Trots ett språk fyllt av bilder och ordvändningar som gör honom till en av de mest fascinerande svenska författarna i den svenska barocken, är han idag nästan bortglömd.



Daniel Möller vid Litteraturvetenskapliga institutionen i Lund har här gjort ett urval av hans dikter, och rikligt kommenterat desamma.