En gripande berättelse om afrikansk diaspora, att skiljas från en älskad plats, men också om kärlek mellan generationerna.

En dag vaknar den Zuzu och hennes barnbarn Kamau på månen. Kamau minns inte hemma, men ZuZu gör det, och hon saknar det fruktansvärt mycket. Tillsammans, med hjälp av tygrester och dans, bokstäver och sång, hittar Kamau och ZuZu ett sätt att skapa sig ett nytt liv i detta främmande land: ett nytt liv som inte bara är rotat i de berättelser, minnen och traditioner som ZuZu alltid bär på, med sig, utan som också kärleksfullt sträcker sig ut över det stora utrymmet för att kommunicera med familjen som de har skilts från.

Den hyllade poeten Aracelis Girmay och illustratören Diana Ejaita väver tillsammans en kraftfull berättelse inspirerad av den afrikanska diasporan, där trots chocken över att ha ryckts upp i denna främmande värld, utan något val eller en förklaring, och sorgen som kommer från det outgrundliga avståndet skiljer dem från deras älskade samhälle Kamau och ZuZu hittar ett sätt att leva, så som människor oftast gör.