Ett av den svenska modernismens mest personliga & unika verk

I ett rum i ett glest befolkat landskap någonstans i Sverige befinner sig Mimmi. I Paris befinner sig Hugo, mannen hon har en relation med. I Mimmis febriga tillstånd blandas minnen och förnimmelser, och gränsen mellan då och nu, mellan tanke och handling, suddas ut. De fragment av skrivna och talade ord som hon återkallar blir lika närvarande och verkliga som rummet hon ligger i och naturen som omger det.
Bakom pseudonymen Mimmi döljer sig författaren själv, bakom Hugo står den uppburne men yngre författaren Artur Lundkvist.
I sin särpräglade hantering av form och innehåll framstår Stina Aronsons Feberboken som ett av det svenska modernismens mest unika verk: ett kraftfullt exempel på hur litteratur kan vara högst personlig och samtidigt gestalta gränstillstånd och erfarenheter som ligger bortom det rationella.

STINA ARONSON [1892–1956] föddes i Stockholm men fann efter ett långt författarskap sin slutliga litterära hemvist i övre Norrland. Hitom himlen [1946] – författarskapets höjdpunkt och en av det svenska 1900-talets mest egensinniga romaner – gjorde henne till en av den tidens mest betydande författare.