jag vill visa dig det gröna gräset under snön tidigt på våren
Ringboms åttonde diktbok tar sats i vilan och vreden.
Dikten blir en bön om hjälp att stå emot förstörelsen, om att ögon ska få se och händer känna, ting och minnen rinna in i ljust gröna själar. Den tror på jordens förmåga att läka och besvärjer fram handlingskraft, omtanke, hopp.