Allt börjar med två landskapsmålningar av Hercules Seghers. Den ena hänger i Uffizierna, den andra i poetens vardagsrum. Motivet är det samma, men stämningen helt olika: den ena är vänlig och konkret, den andra butter och abstrakt. Dikterna befinner sig i det spänningsfält som uppstår mellan dessa likheter och olikheter. Vad är ett landskap, vilken är seendets etik, vem är det som talar i bilden?