Det var en gång ett grönskande land, ett land där människorna och naturen mådde bra. Men det var ett minne blott. Nu härskade där torka och fattigdom.

I detta land bodde det en pytteliten flicka som var bara skinn och ben.

En dag mötte flickan, som var mindre än en ekorre, en katt som var större än de största träden. Katten hade inte fått något att äta på länge och ville äta upp den lilla flickan, fast hon bara var skinn och ben. Så hungrig var katten.

Men flickan sa: “Vänta åtminstone en dag så ska jag hitta något annat som du kan äta!”
”Om du inte har hittat mat när dagen är slut, ska jag stoppa dig i munnen och äta upp dig”, sa katten.
“Det går bra”, sa flickan.

Katten som åt upp världen är ett klassiskt sagoäventyr om vår tids problem. Teemu Juhanis detaljrika svartvita bilder ger berättelsen fler känslomässiga bottnar.