I februari 1978 kommer en ung Lars Lerin för första gången till Lofoten. Han är där för att måla, men möter kärleken och blir kvar i tolv år. I denna bok möter målningar och skisser personliga betraktelser om årstidernas danser, livets villkor, längtan, oro och gråskalans rikedom. Där och då föddes det Lerinska ljuset.