De 80-talet biskopsvigningar som har ägt rum de senaste 110 åren har samlat många internationella assistenter. De kommer från vänstift, från lutherska, anglikanska och gammalkatolska kyrkor och från andra kyrkor i gemenskap med Svenska kyrkan samt från kyrkorna i Sverige. I gudstjänst, seminarier och samtal utvecklas en internationell gemenskap. Allt har dock inte gått smidigt. Konflikter rörande frågor om kvinnliga präster och biskopar och synen på samkönade relationer har fått genomslag. Olika uppfattningar har funnits om vigningarnas karaktär och mening, plats och liturgiska utformning. I den här boken visas hur vigningarna alltmer har kommit att fungera som ekumeniska mötesplatser.