Kjell Johanssons nya roman är ett slags epilog till hans romantrilogi De utsatta Huset vid Flon, Sjön utan namn och Rummet under golvet. Det är också en fristående berättelse om de skuggor barndomen kastar långt, långt fram i livet.
Eva växte upp med sin bror Einar i en förort till Stockholm. Modern tyckte nya böcker var viktigare än nya lakan, fadern var en storslagen man när han var nykter, livsfarlig när han drack. Ovanpå bodde mormor och morfar, mellan våningarna rådde krigstillstånd.

Under ett besök senare i livet hos avlägsna släktingar till fadern förälskade hon sig i Axel, som lovade att följa efter henne till Stockholm. De ska göra ett försök att skapa ett liv tillsammans, Evas sista chans att bli fri från den förtvivlan som så länge plågat henne. Men barndomen har inte bara lämnat spår i hennes själ, det finns akter i arkiven också.