“Världen över ser vi hur fascismen och dess auktoritära avfällingar åter vinner mark. Hur ska poesin svara på det? Vi blickar utåt för att få svar – framförallt mot samtida engelskspråkig poesi – men också bakåt, till Karin Boyes politiska dikt och tanke. I essän ”Dagdrömmeriet som livsåskådning” från 1929 vänder sig Boye mot föreställningen om poesi som något utomvärldsligt. Camilla Hammarström fördjupar bilden av Boye genom att läsa essän i relation till hennes poetiska gärning och politiska hållning.”