Han tyckte sig ha levat förgäves, indelte soldaten Käcks son, torparen och metallarbetaren Gustaf Ericsson från södermanland, när han 1894 lämnade det jordiska. Ett långt livs bemödande att teckna ner bygdens folk minnen hade inte tagits emot som han hoppats. Mend et var nog bara så , att tiden inte var mogen. Efter honom fanns över 7000 handskrivna sidor, personligt, kunnigt, utförligt och ofta roligt skildrade allt från barndop till skörd, dräkt, besvärjelser, visor och gåtor.