Detta är Abdulrazak Gurnahs åttonde roman och hans andra på svenska. Här återvänder han till de teman han har utforskat i flera av sina tidigare romaner: exil och skuld. Människorna i Gurnahs värld är offer för sina omständigheter, illa tilltygade av den globala migrationens tidvattensvågor, på flykt från sig själva. De är märkta av förlust, skam och rädsla. Med mästarhand skildrar Gurnah deras rotlöshet, skuldkänslorna gentemot dem som har lämnats kvar, deras längtan efter tillhörighet och deras försök att uppfinna sig själva på nytt. Det här är berättelsen om den sköra gränsen mellan förlust och frihet, mellan gamla svek och nya lojaliteter.