Anteckningarna som låg på Didions skrivbord efter hennes död beskriver regelbundna möten med en psykolog och är riktade till hennes make, John Gregory Dunne.
Anteckningar till John inleds i december 1999, strax efter att Didion började träffa en psykolog. Under flera månader dokumenterade hon sessionerna i detalj. De första samtalen kretsade kring alkoholism, adoption, depression, ångest, skuld och de hjärtskärande svårigheterna i relationen med hennes dotter, Quintana. Ämnena utvecklades senare till att inkludera hennes arbete, som hon hade svårt att upprätthålla under längre perioder.
Det förekom även samtal om hennes egen barndom, hennes vana att alltid räkna med det värsta – och om skrivandet: "vad det har varit värt." Dessa samtal var centrala för Didions förståelse av de teman hon senare återkom till i sina sena verk: Kalifornien: min historia, Ett år av magiskt tänkande och Blå skymning.
