År 1967 är två män inlagda på ett sjukhus i Wien. Den ene, bokens berättare, heter Thomas Bernhard och behandlas på avdelningen för lungsjuka. Den andre är hans vän Paul, en släkting till filosofen Ludwig Wittgenstein, som omhändertas på den psykiatriska avdelningen efter ett nervöst sammanbrott. Han kommer från en av Österrikes rikaste familjer, men efter att ha skänkt bort sin förmögenhet är han utblottad och ensam. Med Bernhard delar han ett passionerat intresse för musik och en lika passionerad avsky inför den självgoda Wienbourgeoisien.

Wittgensteins brorson tecknar ett ömsint porträtt av en vänskap som kom att vara i tolv år, fram till Pauls död 1979. Den riktar en skarp anklagelse mot psykiatrin och de friskas svek gentemot de svaga och sjuka. Ett svek som Thomas Bernhard slutligen finner att han själv deltagit i. Minnesanteckningarna blir det tal han aldrig höll vid vännens begravning.

THOMAS BERNHARD (1931-1989)  räknas till en av Österrikes och den tyskspråkiga litteraturens viktigaste och mest stilbildande författare under efterkrigstiden. Tranan har gett ut hans verk i över 20 år, och nu samlar vi ihop utgivningen i en ny serie, där vi också inkluderar titlar vi inte tidigare har givit ut.

MARGARETHA HOLMQVIST var Bernhards första svenska översättare och översatte flera av hans verk under 70- och 80-talet. Hon har också översatt en lång rad andra tyskspråkiga författare, som exempelvis Nobelpristagarna Peter Handke och Nelly Sachs.