Havet rymmer mycket i Magnus Bremmers poesidebut: minne och glömska, liv och död, ansikten, djur, blod. Och vid klippan: rosor, rosor, rosor.
Dikten rör sig i expansiva vågor, omtagningar och stumnande fragment. Historien är närvarande i både geologi och språk, och blicken söker sig oavlåtligt mot den yttersta gränsen för vad vi kan se, veta och tro.

Magnus Bremmer (född 1983) är redaktör och litteraturhistoriker, verksam vid Stockholms universitet, samt kritiker i Dagens Nyheter. Vid synranden är hans första skönlitterära bok.

". . . en ovanligt stark debut, varsamt och varmt skriven med kännbar precision, där den uppenbart genomarbetade texten ändå är levande och rent av växande. Få debutanter behärskar den svåra balansgången med samma bravur som Bremmer, och resultatet är en bok ur vilken det skulle gå att citera från så gott som varje sida." Sebastian Lönnlöv, SvD.

"Som hade Bremmer låtit poesihistorien stå och koka tills nästan allt ångat bort, utom några få, hopplöst stora ord: Ros, blod, hav, du. Det känns våghalsigt [. . .] Men här finns något jag tycker om - ett trots, ett mod. Lite som rosen, som i Bremmers dikt envist blommar på den vindpinade, ofruktbara klippan, kämpar boken för att följa sin egen, nödvändiga väg." David Zimmerman, DN.