"En ren fröjd till roman! Yukiko Duke, Vi Läser

... prosa som det slår gnistor om. ... Niemi vet exakt när språket ska vila - och när det ska göra saltomortaler. Aftonbladet

Niemi är en berättare av episkt slag och det visar han återigen. Språket ömsom bökar och krälar i modd och dynga, ömsom sprakar och glittrar som en Mozartaria med ornament och drillar i liknelser, beskrivningar och utvikningar. Gefle Dagblad  

Under ett grävarbete på myren utanför Pajala hittas några förmultnade kvarlevor. De tycks ha legat där mycket länge, och visar sig snart ha mänskligt ursprung.  

Spåren leder generationer tillbaka till en avlägsen, hårdare tid då arbetarna i Tornedalen reste sig ur sitt armod och började kräva rättigheter. Vi möter en fattig torparfamiljs liv, deras drömmar, stolthet och konflikter då vägen skulle byggas genom Pajalas skogsmarker.  

I Uppsala får en kvinna en av sina återkommande syner. Något drar henne norrut, till faderns uppväxttrakter. Är det förfädernas röster som hörs ropa?

 Mikael Niemi berättar med värme om sitt Tornedalen, om människorna och naturen och om de som gått före och kämpat för sin plats på jorden.

"Han känner sin bygd och skildrar mentaliteter och tänkesätt självklart övertygande, här som i sina andra böcker. Arbetarbladet

Mikael Niemi har ett nästan magiskt episkt språk som för handlingen framåt. Trots att romanen är på nästan 600 sidor så fyller varje sida, varje ord sin funktion i romanbygget. En mästerlig roman. Betyg: 5, Briljant Bibliotekstjänst